Min resa

Det börjar dra ihop sig, trodde aldrig att tiden skulle gå såhär fort! Jag har äntligen köpt mig en ny kamera och den verkar vara precis så som jag vill ha den, en Panasonic DMC TZ60. Jag fick den på posten i fredags så jag har fotograferat lite grann i helgen och testat alla funktioner, kommer ta tid innen jag lär mig hur jag kan nyttja den på bästa sätt men får ta hjälp av proffset Adam som får lära mig mer.

 

Alla mina dagar ser ungefär likadana ut, oavsett helg som vardag... Frukost, plugg, lunch, plugg, powernap, träning, middag, plugg, kolla på robinsson --> sova. Jag försöker se till att packa lite då och då och enbart fokusera på resan, behöver inhandla värktabletter, större minneskort och lite annat.

Det jag har börjat att oroa mig mest för nu är inte att det kommer bli jobbigt med annat språk, nya människor och att jag ska lära ut engelska till små barn, vilket har vart min största oro innan - att hålla lektioner, nu är det snarare att jag oroar mig för att min kropp kanske inte kommer att orka. Jag har mina bättre dagar och mina sämre dagar. Jag får hålla tummarna att min rygg inte sviker mig och att jag ska orka ta mig upp ur sängen varje morgon... "DET SITTER I HUVUDET" (som pappa alltid sa). Jag hoppas att få komma till smärtrehab här i Stockholm innan jag åker iväg men det känns inte så troligt med tanke på att de inte har hört av sig ännu...

 

MEN!!!! Nu är jag gladare än gladast, Adam sitter just nu på flyget och är påväg till mig! Sist han var här var över påsk, så det var ett tag sedan. Nu springer jag runt i cirklar och har fjärilar i magen, även fast jag föredrar att inte ha distansförhållande så är det en obeskrivlig känsla när vi väl ses. Älskar min prins! ♥